5 år med min stjärna ♥

Idag är det en speciell dag, nämligen dagen jag och Duchess firar 5 år tillsammans! Herregud, har tiden verkligen gått så fort? Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det, hur våra vägar korsades och vilken resa vi fått vara med om. Från början kom jag från ridskolan och kunde ingenting, allra minst fatta galopp och rida henne i form, och varje tisdag satt jag och red på henne eftersom att ägaren behövde hjälp då hans tid inte räckte till två ponnyer vissa dagar. Ett halvår därefter påbörjade vi vår tävlingskarriär och vann en LB:1 på 71% och sommaren därefter fick jag henne. Och fem år därefter är hon fortfarande i min ägo, pigg som tusan och vi har starter upp till FEI på nationell nivå. Tänk om jag hade vetat det under provridningen för fem år sedan. Och ändå lite häftigt att jag fått växa upp med denna ponny. Från 13 års ålder till 18 år och flera år till, hoppas jag. Hon har funnits där genom alla stunder i mitt liv, när jag gråtit över att fått hjärtat krossat, när man bråkat med någon vän och andra stunder när livet känts sådär jättetungt. Då har hon alltid funnits där och tröstat, lyssnat och hjälpt på sina egna sätt.
 
Det ligger mycket blod, svett och tårar bakom denna resa. Med prestationsångest, rädsla för att rida henne och många pass som avslutats med gråtkalas. Men också så mycket glädje, skratt och så otroligt fina minnen. Hade aldrig velat haft någon annan eller gjort detta på något annat sätt. Jag är så glad över min fantastiska ponny! Och glad att familjen Magnusson gav mig chansen att få lära känna henne. Och, såklart, så otroligt glad för allt hon har gjort för mig, för verkligen allt har jag gjort för första gången med henne och allt jag kan har jag lärt mig av henne. Tack för allt du gjort och fortfarande gör för mig Duchess ♥
 
Gillar ni inte mycket bilder, scrolla förbi detta inlägg då. Tänkte försöka att inte ta alltför många bilder men det var, typ, omöjligt att välja!
 
 
Ett av våra första ridpass tillsammans, september 2012. Snacka om små!
 
 
Träning på GP-banan, juni 2013. 
 
 
Ett pass på stubben, september 2013.
 
 
Fotografering i augusti 2013.
 
 
Division 3 lagfinalen, 68% i LB:1 och individuell tredje plats, total andra plats med laget och seger med laget i omgången. 
 
 
Juli 2013, då var jag inte lika bra på att matcha outfits ;)
 
 
Vårt första ärevarv någonsin! 71% i LB:1 och en första plats.
 
 
Mars 2013.
 
 
Midsommar 2013.
 
 
Tredje plats i LB:1 2013.
 
 
Sommaren 2014.
 
 
April 2014.
 
 
Vintern 2014.
 
 
Sommaren 2014. En riktigt bra träning kommer jag ihåg! 
 
 
Vintern 2015.
 
 
Vintern 2014. 
 
 
Träning på stubben, september 2014.
 
 
Maj 2014.
 
 
Sommaren 2014.
 
 
Hästbadet, sommaren 2014.
 
 
Vinst i LB:1 på 71%, september 2014.
 
 
April 2015.
 
 
Juni 2015. Nog den finaste bilden jag har på henne ♥
 
 
Vintern 2015.
 
 
Sommaren 2015.
 
 
Nog en utav de finaste bilder jag har på oss två!
 
 
April 2015.
 
 
Februari 2015.
 
 
Juli 2015.
 
 
Februari 2016.
 
 
I höstas ♥
 
 
Våren 2016.
 
 
Tävling i mars 2016, 60% i LA:P1.
 
 
Augusti 2016.
 
 
DM 2016, individuell tredje plats samt andra plats i DM.
 
 
DM 2016.
 
 
Tävling i höstas. 66% i LA:2.
 
 
Vår senaste och sista tävling, FEI Lagtävlan i Täby ♥ 4 juni 2017.
 
 
Seger i KM 2015.
 
 
Vintern 2015.
 
Och avslutar med en bild på den som betytt mest för oss under dessa år, Elin! Som stöttat, peppat och tränat oss i flera år. Och fått stå ut med en förvirrad ryttare, en bulldozer till ponny och ett ekipage som nog gett henne ett par gråa hårstrån, hehe. Men som ändå kunnat hjälpt oss upp till nationell nivå, trots att jag aldrig gjort det förut och Duchess var 25 år. Tack bästa Elin för allt du gjort för oss ♥
 
 



Hästarnas personligheter

En av de många roliga sakerna med att vara så mycket i stallet och med sina hästar, det är ju att man lära känna sina hästar så himla bra. Tycker det är så roligt med hästar och deras personligheter, de är ju verkligen helt olika individer! Mina hästar är väldigt lika men ändå så otroligt olika, men båda är otroligt personliga och där märks det också en stor skillnad på dem. Dock är både så otroligt lättkränkta, om man ska hitta någon stor likhet mellan dem. Anser de att jag som ryttare gör något fel, säger till dem eller gosar med den andra framför ögonen på dem, då visar de sina kränkta uttryck eller säger till mig på skarpen ;)
 
Duchess går under smeknamnet drottningen eller damen i stallet och DunderDuddan eller Queen D av mig, vilket egentligen summerar hennes personlighet väldigt bra! Duchess anser sig själv vara bäst av alla i hela världen, ser ner på EM-ponnyerna på tävlingarna och får vi gå in på prisutdelning utan att vinna försöker hon galoppera om de framför. Lite divig, med andra ord! Kan bli lite frustrerad på mig om jag, enligt henne, gör något fel, särskilt om jag vill ta ner tempot lite, hehe. Vill hon gå någonstans så gör hon det, till exempel om hon vill äta eller inte vill stå i spolspiltan. Däremot är hon väldigt omhändertagande och skulle aldrig komma på tanken att göra något om hon hanteras till exempel av ett barn, då är hon verkligen världens snällaste. Lite osäker, så man får aldrig bli arg på henne utan vara bestämd men aldrig höja rösten. Ridmässigt har hon världens bästa arbetsmoral och vill alltid göra rätt, men det kan också vara en svaghet för henne då hon kan försöka slå knut på sig själv medan hon lär sig piaff och tölt samtidigt som vi ska göra en sluta, liksom. Tycker inte om att vara själv i stallet eller i hagen men tycker heller inte om för mycket närkontakt, utan Duchess bestämmer om hon och Diana ska klia varandra eller stå nära varandra. Lite konflikträdd, haha, så om hästarna i hagen bråkar så vänder Duchess huvudet åt ett annat håll och tittar bort under tiden. Duchess uppskattar inte kliande och sånt så mycket, men älskar att bli ryktad länge och att pussas! I uppställningen står hon alltid och skrapar i luften med det vänstra frambenet och har extremt svårt att stå still i längre än typ 3 sekunder.
 
 
 
Diana är ett par år yngre än Duchess och det märks, så att säga. Nyfiken på allt och lite barnslig, haha! Full med spån i huvudet, på kroppen och i svansen på morgonen och bryr sig inte så mycket om att bli smutsig, det är ju bara mysigt för då måste jag eller mamma borsta bort det ;) Och Diana älskar att bli borstad! Och få manen rykt, få hovskägget klippt, när man pillar på hennes mugg, när man masserar henne och så vidare. Man kan klia henne vart som helst och en sekund senare står hon och nästan sover medan överläppen blir hur lång som helst. Har väldigt dåligt bordsskick och har mash över allt efter att hon ätit, liiiite lätt för att bli lite väl rund. Sällskapssjuk men lite retsam, vilket lätt leder till att det blir bråk i hagen, men Duchess har ett ganska bra tålamod med sånt och står ut med Diana i alla fall. Diana tar livet lite med en klackspark, men kan vara lite lat att rida. Behöver verkligen få sin tid för att komma igång och har man henne ordentligt framme, då ställer Diana upp på nästan vad som helst. Man får dock lov att ha en bra tajming på henne, blir man lite för seg blir Diana lite irriterad och då säger hon till. Kan testa lite i hanteringen men visar man vart gränsen går så är det inga problem. Ser upp väldigt mycket till Duchess, hon är lite som Dianas största idol och Diana drömmer om att bli som Duchess i framtiden, hehe. Finns nog en liten diva även i Diana, så vi får hoppas att Diana inte förstår på ett tag hur bra hon egentligen kan och, förhoppningsvis, kommer att bli ;) 
 
 
 
Här är en bild som beskriver oss bra, haha! Duchess har tröttnat på att stå stilla och var överallt och ingenstans, Diana har fått syn på något långt borta och har inga problem med att stå stilla hela dagen och jag, ja jag är någonannanstans ;) 
 
 
 



220717 - Duchess

Åh, jag är så kär i bilderna från denna fotografering!! Duchess var en pina att fota, herregud. Härjade runt och var verkligen missnöjd med att stå framför kameran, hehe, Duchess uppskattar mer att få visa upp sig inne på banan ;) Stå stilla är inte hennes grej! Men resultatet blev så himla bra, bilderna blev verkligen så himla fina. Älskar ljuset framför allt! Min fina Duchess ♥
 
 
 
 



Mina bästa tävlingsminnen med Duchess

I höst så har jag och Duchess hunnit hänga ihop i fem år. Helt otroligt, egentligen. Vart har tiden tagit vägen? Fem år sen jag provred den lilla, tråkiga bruna ponnyn och hjälpte till att motionera henne en gång varje vecka åt ägaren. Tänk om jag hade vetat då vilken resa vi skulle göra tillsammans, och vilka fina minnen vi skulle få tillsammans. ♥
 
Och minnen, det är ju verkligen något vi samlat på oss under tiden vi haft tillsammans. Duchess har jag ju verkligen gjort allt för första gången med, Duchess var första hästen jag transporterade, första hästen jag tränade med och första hästen jag tävlade med. Herregud, vad många tävlingsminnen jag har med henne! Jag hade inte kunnat få en bättre tävlings-läromästare, när vi red in på dressyrbanan för första gången tillsammans så hade jag aldrig tävlat förut men vi kom hem med en blågul och en grön rosett från den tävlingen. Tänk, första starten någonsin och då vann vi. Kommer ihåg att inför den starten så hade jag ett mål och det var att rida på över 50% för då skulle jag vara nöjd, snacka om att det kom som en chock när ägarna ropade till mig att vi hade ridit på 71%. Det var stort, och ännu större kändes det att få vinna över tjejerna jag hade sett på olika tävlingar och vissa av de hade bloggar jag följde. 
 
Tänkte att jag skulle dela med mig av mina tre bästa tävlingsminnen med Duchess i detta inlägg, sååå svårt att välja men dessa är mina allra bästa, även om alla (nästan) varit oslagbara. Har ju även många fler än dessa, hehe, som första vinsten som jag skrev om tidigare, första nationella starten, kvalet till nationellt och så. Många oslagbara minnen med min oslagbara ponny!
 
Nummer ett då, det är från lagfinalen i division tre. År 2014 var det tror jag! Min och Duchess andra säsong tillsammans och vårt lag var verkligen på topp varje deltävling. Jag och Duchess vann alla omgångarna individuellt, laget vann alla omgångarna och de andra tjejerna i laget låg också i toppen individuellt. Riktigt bra var vi och vi hade så roligt tillsammans! Men den bästa omgången var helt klart finalen. Jag var supernervös och ville kräkas innan starten, men lyckades gå in i min bubbla och det bara lyste fokus om mig, liksom. Kommer ihåg att när jag skulle gå in på banan sa någon lycka till och jag svarade snabbt "tack detsamma", insåg efter ritten att det var mamma jag hade pratat med men hade inte ens märkt det, haha. Jag och Duchess red på 72,8% och vann individuellt och så vann även laget individuellt samt totalen.
 
 
Moa, Hanna, jag och Sophie! Tre av oss har ridit nationellt på ponny och Moa kommer snart att representera Sverige på EM, häftigt!
 
Nummer två är helt klart DM 2015, utan tvekan. Samma år jag började rida Duchess så red dåvarande ägaren henne i DM och kommer ihåg hur jag tänkte att "tänk den dagen jag blir duktig nog att vara med på DM" men det kändes så långt bort. Inte visste jag då att några år senare så skulle jag och Duchess faktiskt kunna beskriva oss som distriktsmästare i Västmanland. Långt ifrån ett SM, NM eller EM guld, hehe, men jäklar vad stort det kändes den dagen. 67,1% red vi ihop och Duchess var dunderdaggad på ärevarvet.
 
 
Sist men inte minst så har jag två minnen på en delad plats, kunde verkligen inte bestämma. Det ena är dagen då vi tog vår första placering samt personbästa i LA, vilket också kändes så himla stort. Hela tiden hade jag tänkt att vi aldrig skulle räcka till på den nivån och red på 55-60% i varje start, så slog vi till med 66% och knep sista placeringen. Då hade vi ridit fram i spöregn, jag var blöt ända in på trosorna, tappade alla knapparna på kavajen under ritten och hörde ingenting på grund av regnet, men presterade, det gjorde vi. Tur i oturen att jag kunde lägga den dåliga starten i LB tidigare under dagen åt sidan, för då hade jag tänkt avanmäla mig från den klassen. Det andra minnet är från i höstas, vilket några av er säkert kommer ihåg. Då åkte vi till Täby och red en FEI Inledande, vi kom sist i klassen men vad roligt vi hade! Och inte nog med det red vi på 63% och fick 6-6,5 på skolorna, 8 på inridningen i galopp samt 7,5 på ett av de enkla bytena, det trodde vi aldrig när jag ständigt fick 4-5:or på skolorna, 3-4:or på enkla bytena samt 4:or på inridningarna eftersom att Duchess bara bröt av.
 
 
 
 
 



Oflyt

Min lilla Duchess, snacka om att vi haft otur med henne senaste veckan! I början av förra veckan, har jag för mig, så märkte vi att Duchess började hosta och när jag försökte rida henne så gick det inte då hon hostade ständigt. Så jag fick ta in henne i stallet och hade en stor klump i magen, usch! Ingen annan häst hade börjat hosta, så mamma och jag försökte komma på alla möjliga orsaker till hostan och funderade på om det var på grund av att vi hade bytt till hö istället för hösilage. Duchess har ju inte ätit hö på flera år och denna bal var otroligt dammig, jag som är väldigt känslig för hö och halm har haft ganska svårt att hantera detta hö då jag fått sveda i ögonen, fått ont i halsen, blivit snuvig och så. Så vi har blötit hennes hö efter det samt att vi blött spånet i boxen eftersom att även det har dammat och så har vi öppnat Duchess fönster och verkligen försökt ha så bra luft det bara gått i boxen. Och så har vi fått tagit det lugnt när vi har ridit och försökt att undvika vår dammiga bana. Hostan har inte gått över än, vilket inte är så konstigt då det tar tid när de väl börjat hosta, men vi har en veterinär i vårt stall och hon var supersnäll och lyssnade på både Duchess hjärta och lungor och märkte inga fel alls, vilket innebär att hostan beror på höet. En sån lättnad! Jag tänker alltid det värsta och tänkte att nu har Duchess fått någon sjukdom och kommer att dö, typ, så det var väldigt skönt för mig att det inte var så illa!
 
Men, inte nog med hostan, så tog vi in våra hästar i lördagskväll, som vanligt. Mamma tog Diana och fixade med hennes mugg och jag tog Duchess och skulle fixa med hennes ben då hon har lite sår samt ska lindas om nätterna. Så när jag ser det ena bakbenet så märker jag att det är jättesvullet, varmt och så har hon ett sår på det. Panik! Kylde benet en stund, tog hand om såret och lindade på henne, och så åkte jag hem med ont i magen deluxe. Jag ville helst ringa veterinären samma sekund jag hittade det, men mamma har lite mer is i magen och sa att vi skulle avvakta. Vi hade utsläppet i söndags morse och ja, inte var det så lugnande. Benet var lika svullet och varmt som kvällen innan och jag tänkte mig det värsta tänkbara, liksom. Men mamma övertalade mig att släppa ut henne och det gjorde jag, ytterst motvilligt, och sen mot insläppet så såg benet mycket bättre ut. Ingen värme, mindre svullnad och fortfarande varken någon ömhet eller hälta. Så på med nattlindorna och så får vi se imorgon, har det inte blivit bättre så får vi kontakta vår veterinär och se hur vi ska göra, men i med att Duchess varken varit halt eller öm så bör det inte vara något stort, så att säga. Förra våren fick Duchess ett pyttelitet sår på kotan och svullnade upp i hela benet, så kan lika väl vara samma sak, Duchess är ju extremt känslig. Men vi får se, som sagt, men förhoppningsvis försvinner även svullnaden så fort som möjligt och så kan vi börja rida på riktigt, Duchess blir så jäkla dryg när hon vilar! Sprätter runt ut och in till hagen och visar sitt missnöje med att inte få jobba...
 
 
Min prinsessa! Ni kanske tycker att jag låter supertöntig, hehe, men gällande Duchess blir jag så orolig när något händer. Diana kan tåla en lång konvalescent, visst vore det supertråkigt men Diana är ung så det skulle inte bli några problem, men Duchess däremot... Vi har alltid sagt det, att skulle det bli en stor skada som skulle innebära lång vila och lång igångsättning, som skulle innebära en stor operation eller något sånt, då får man tänka till två gånger och överväga om det är värt det eller inte. Jag älskar min guldklimp och skulle göra allt för henne, men samtidigt så ska man sätta deras måeende framför sitt eget. En skada på Duchess med säg 6 månaders vila, det skulle innebära att igångsättningen skulle ske när Duchess är 27 år och då kan man inte garantera om Duchess håller eller inte, då anser jag att det är mer värdigt att tacka henne för allt hon har gett oss och välja att bespara henne ovisshet och eventuell smärta. Låter kanske lite hård, men min ponny ska inte behöva lida på något sätt för att jag skulle gå sönder av att förlora henne, hennes måeende kommer alltid att sättas i första hand.



Tidigare inlägg