Vad var det som hände?

Jag hade ju tänkt ta en paus, men känner ändå att jag vill passa på att berätta vad som hänt, mest för Dianas skull. Och jag behöver bearbeta detta, vilket jag gör bäst genom att skriva av mig. Så min tanke är att skriva detta inlägg och så får vi se, jag försöker att uppdatera med jämna mellanrum men det kanske inte kommer vara min största prioritet. Mamma behöver nog dessutom något att göra på sjukhuset, hehe, så då kan jag passa på att blogga lite åt henne, då blir hon glad ;)
 
Men vad hände då? Ja, jag ska försöka förklara så gott jag kan. (Mamma om du tycker att det är jobbigt, läs inte denna del ♥) Vi skulle ju på programträning igår kväll och därför tänkte jag rida igenom Diana på morgonen, för att få henne på min sida så att vi lätt och smidigt skulle kunna genomföra mitt program. Det gick inte så bra att rida, så mamma skulle prova att sitta upp för att se om hon kunde lösa det. Efter det vet jag inte riktigt vad som hände, Duchess var med oss på banan så jag stod och gosade med henne och det jag kommer ihåg är att jag ser att Diana hoppar till, mamma tappar balansen och landar på backen. Vi tror att mamma nästan drog med sig Diana ner i fallet, så Diana hamnar över mamma och mamma blir trampad. Allt gick så snabbt efter det, men jag sprang fram till mamma och mamma bad mig ringa efter en ambulans. Så jag ringde dit en ambulans, fick hjälp av en granne till stallägarna att få in hästarna i sina boxar och följde med mamma till sjukhuset. Efter några timmar fick vi beskedet; fyra brutna revben och två kotor som var tilltuffsade. Det kommer att göra jävligt ont, men mamma kommer att bli bra. Ingen var nog så lättad som jag var då, för jag trodde där och då att jag bevittnade min mammas död. Så igår var vi på sjukhuset och hälsade på, det har vi gjort även idag. Mamma får sova kvar en natt till och så hoppas vi på att få ta hem henne imorgon. Hon är ju väldigt envis, hehe, så hon är redan uppe och går samt har tränat på att gå i trappor. Det tar ju ett bra tag för henne att läka ihop sig, men jag är övertygad om att min superwoman till mamma kommer att komma tillbaka starkare än någonsin!
 
Man kan ju lätt tro att Diana är ganska så "dum" efter denna händelse samt min avåkning i våras, men Diana är verkligen inte det! Jag tror, för jag minns inte riktigt, att mamma gick på med spöet och Diana blev lite förvånad och hoppade till, vilket är en vanlig reaktion. Så Diana gjorde ingenting dumt, utan det blev ett sorts missförstånd och mamma tappade balansen. Och Diana såg nästan förtvivlad ut och försökte allt vad hon kunde att inte trampa på mamma, det såg jag, men såklart var det svårt att undvika. Jag är i alla fall väldigt tacksam över hur bra hästarna skötte sig. De sprang båda ett varv runt fyrkanten innan de stannade till i ett hörn och stod snällt och väntade lösa medan jag tog av Diana ländtäcket och Duchess sitt stalltäcke och la på mamma. Även om de kanske inte tänker som människor så förstod de ändå stundens allvar, mina små guldklimpar. Och Diana mår trots omständigheterna bra, varken minsta lilla sår eller så. Men det önskar man ju att man kunde säga om mamma...
 
Det har varit ett jobbigt och tungt dygn, men vi tar oss ur detta. En jobbig tid väntar, såklart, men man får göra det bästa av situationen. Det hade ju kunnat vart värre! Mamma hade kunnat dött eller blivit förlamad, Diana hade kunnat gjort sig illa eller kanske sprungit ut från banan och försvunnit och Duchess hade kunnat fått en hjärtattack, liksom. Men mamma kommer att bli bra och hästarna står hela kvar i stallet, det är verkligen det viktigaste. Jag har dessutom världens bästa, och nog mest engagerade, tränare som lagt upp en plan för Diana och kommer att ta sig tid att hjälpa mig så gott det går. Världens bästa Elin!! 
 
Jag vill avsluta detta inlägg med att tacka alla som hjälpte oss igår. Ambulans-personalen, alla på sjukhuset, grannen som hjälpte till att lugna ner mig och hjälpte mig med hästarna, Freja som släppte ut hästarna, Bosse som hjälpte till att bära in alla våra saker i stallet, morfar som hjälpte med skjuts. Samt alla som hört av sig till oss och erbjudit hjälp på alla sätt! Ni är fantastiska och guld värda ♥ Även om det kanske finns brister i vår sjukvård är jag ändå otroligt glad att vi har som vi har i Sverige, vi har verkligen fått bra hjälp med detta! Och så vill jag bara säga en sista sak; snälla, allihopa, tänk alltid på säkerheten!! Använd ALLTID hjälm, kom ihåg västen, släpp ut hästarna ur hagen på ett säkert sätt, ta in hästarna i boxen på ett säkert sätt och så vidare. Man kan inte förebygga alla olyckor, men kan man förebygga minsta lilla så ska man alltid, alltid göra det!! Ett snedsteg och en olycka kan hända, men bara något simpelt som en hjälm kan rädda ens liv. 
 
 
Världens finaste, bästa och starkaste mamma!! Jag är så glad att jag fått behålla min mamma ♥ Jag älskar dig massor och du är min största förebild!
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback