Fokusera mindre på vad som ska göras

Idag har jag suttit upp på Diana för första gången efter olyckan! Och det gick hur bra som helst, även om det var lite pirrigt att hoppa upp. Vi började med att Elin hoppade upp och red en stund, Diana såg så fin ut!! Därefter var det min tur. Till att börja med gick det jättebra, vi hittade de olika växlarna, gjorde superfina skänkelvikningar och jag fick en superfin känsla i högra galoppen. Kunde leka med olika tempon samt gjorde fina övergångar! I vänstra galoppen stötte vi på lite problem och det hängde kvar en stund, men vi lyckades lösa det!! Vi hittade tillbaka till det läget där vi har allt från 1ans till 6ans växel att välja emellan och där jag har ett stadigt stöd och mjuka sidor. Och då kommer vi även till det läget där Diana blir känslig, het och otroligt samarbetsvillig = den bästa känslan man kan ha! Då tog jag bara en kort galopp i vänstra varvet och avslutade med en bra känsla även där. Travade av med ett stort leende på läpparna och har njutit hela kvällen, bästa Diana ♥
 
Note to self efter träningen; aldrig tänka inte! Låter ju lätt, men det är det inte. Ofta om Diana lackar ur så tänker jag "inte klämma" och då uppfattar hjärnan det som "klämma" och omedvetet gör min kropp det. Så, istället ska jag tänka på en bra låt, serie eller något sånt, för då slappnar jag av i kroppen och Diana blir glad, hehe. Jag som alltid annars har tränat med musik (inte när jag tränat för tränare) har slarvat med det på sistone men det ska tas upp igen och se om jag kan fokusera mindre på vad jag ska göra då. Låter helt tokigt, men på Diana får man inte tänka för mycket, utan man får sitta och tänka på en massa annat och överraska henne med volter, tempoväxlingar, övergångar, galoppfattningar och så vidare.
 
Jag är SÅ glad att ha världens bästa Elin, vet inte vad jag hade gjort utan henne i detta läge. Jag har tränat i flera år för Elin och Elin vet exakt hur jag funkar, vilket är en stor trygghet. Hon kan pusha mig till att våga och kunna sånt jag aldrig trott att jag kunnat göra men vet samtidigt alltid vart gränserna går. Och så ger hon min fina häst, och mig, världens bästa utbildning och möjlighet till att utvecklas. Elin, du är värd guld!!
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback