Upp och ner

Dessa ston, alltså... Jag har med mig en magisk känsla efter detta pass, nästan så jag får nypa mig i armen för att tro att det är min häst, liksom. Vi jobbade vidare med tempoväxlingar, övergångar och galoppfattningar under detta pass. Gjorde en "ångra-övning" i traven där man samlar några steg, rider framåt några steg, samlar några steg och så vidare, det gjorde susen på Diana! Satt lite mer krav på henne där och kunde samla traven och ändå få en bra takt, framåtbjudning och framför allt bakbensaktivitet. Och så lyssnade hon jättebra framåt efteråt och visade fin ökad trav emellanåt ;) Jobbade sen vidare med galoppfattningarna och typ 8/10 var värda en 8a, typ. De var superbra! Och galoppen var jättefin, rund och lätt att reglera. Travade av en superpigg, glad och nöjd Diana. Och jag var mer än nöjd, minst sagt, ville aldrig hoppa av!
 
Men kan säga såhär, det var med en helt annan känsla jag började passet, herregud. Diana ville ingenting och sa upp sig, så mamma fick jaga oss lite innan proppen drogs ut och Diana bara dansade fram. Jag är ju såklart superglad över att vi ändå kunde ta oss över tröskeln och att jag fick en sån fin känsla, men såklart klurar man ju på det som gick sämre... Undrar mest bara vad jag gör för fel?? Man vill ju liksom kunna ändra på det men varken jag eller mamma kan riktigt sätta fingret på vad som är felet. Mamma tror att det satt sig lite i system hos oss, att banan = bråk. För utomhus kan jag lösa problemen och i ridhuset finns det inte, så det kan ju mycket väl vara så. Så vår plan är att jag får ta hjälp av mamma lite framöver, hehe, så att vi kan bryta mönstret med att börja varje pass på banan med att bråka. Det blir nog bra! 
 
 
 
Efter-ridning-myset ♥



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback