Oflyt

Min lilla Duchess, snacka om att vi haft otur med henne senaste veckan! I början av förra veckan, har jag för mig, så märkte vi att Duchess började hosta och när jag försökte rida henne så gick det inte då hon hostade ständigt. Så jag fick ta in henne i stallet och hade en stor klump i magen, usch! Ingen annan häst hade börjat hosta, så mamma och jag försökte komma på alla möjliga orsaker till hostan och funderade på om det var på grund av att vi hade bytt till hö istället för hösilage. Duchess har ju inte ätit hö på flera år och denna bal var otroligt dammig, jag som är väldigt känslig för hö och halm har haft ganska svårt att hantera detta hö då jag fått sveda i ögonen, fått ont i halsen, blivit snuvig och så. Så vi har blötit hennes hö efter det samt att vi blött spånet i boxen eftersom att även det har dammat och så har vi öppnat Duchess fönster och verkligen försökt ha så bra luft det bara gått i boxen. Och så har vi fått tagit det lugnt när vi har ridit och försökt att undvika vår dammiga bana. Hostan har inte gått över än, vilket inte är så konstigt då det tar tid när de väl börjat hosta, men vi har en veterinär i vårt stall och hon var supersnäll och lyssnade på både Duchess hjärta och lungor och märkte inga fel alls, vilket innebär att hostan beror på höet. En sån lättnad! Jag tänker alltid det värsta och tänkte att nu har Duchess fått någon sjukdom och kommer att dö, typ, så det var väldigt skönt för mig att det inte var så illa!
 
Men, inte nog med hostan, så tog vi in våra hästar i lördagskväll, som vanligt. Mamma tog Diana och fixade med hennes mugg och jag tog Duchess och skulle fixa med hennes ben då hon har lite sår samt ska lindas om nätterna. Så när jag ser det ena bakbenet så märker jag att det är jättesvullet, varmt och så har hon ett sår på det. Panik! Kylde benet en stund, tog hand om såret och lindade på henne, och så åkte jag hem med ont i magen deluxe. Jag ville helst ringa veterinären samma sekund jag hittade det, men mamma har lite mer is i magen och sa att vi skulle avvakta. Vi hade utsläppet i söndags morse och ja, inte var det så lugnande. Benet var lika svullet och varmt som kvällen innan och jag tänkte mig det värsta tänkbara, liksom. Men mamma övertalade mig att släppa ut henne och det gjorde jag, ytterst motvilligt, och sen mot insläppet så såg benet mycket bättre ut. Ingen värme, mindre svullnad och fortfarande varken någon ömhet eller hälta. Så på med nattlindorna och så får vi se imorgon, har det inte blivit bättre så får vi kontakta vår veterinär och se hur vi ska göra, men i med att Duchess varken varit halt eller öm så bör det inte vara något stort, så att säga. Förra våren fick Duchess ett pyttelitet sår på kotan och svullnade upp i hela benet, så kan lika väl vara samma sak, Duchess är ju extremt känslig. Men vi får se, som sagt, men förhoppningsvis försvinner även svullnaden så fort som möjligt och så kan vi börja rida på riktigt, Duchess blir så jäkla dryg när hon vilar! Sprätter runt ut och in till hagen och visar sitt missnöje med att inte få jobba...
 
 
Min prinsessa! Ni kanske tycker att jag låter supertöntig, hehe, men gällande Duchess blir jag så orolig när något händer. Diana kan tåla en lång konvalescent, visst vore det supertråkigt men Diana är ung så det skulle inte bli några problem, men Duchess däremot... Vi har alltid sagt det, att skulle det bli en stor skada som skulle innebära lång vila och lång igångsättning, som skulle innebära en stor operation eller något sånt, då får man tänka till två gånger och överväga om det är värt det eller inte. Jag älskar min guldklimp och skulle göra allt för henne, men samtidigt så ska man sätta deras måeende framför sitt eget. En skada på Duchess med säg 6 månaders vila, det skulle innebära att igångsättningen skulle ske när Duchess är 27 år och då kan man inte garantera om Duchess håller eller inte, då anser jag att det är mer värdigt att tacka henne för allt hon har gett oss och välja att bespara henne ovisshet och eventuell smärta. Låter kanske lite hård, men min ponny ska inte behöva lida på något sätt för att jag skulle gå sönder av att förlora henne, hennes måeende kommer alltid att sättas i första hand.



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback