Kvällstankar

Dåså, Diana har promenerats, såret har tvättats och jag ligger i min säng och ska sova, men tänkte kika in här först. Hade en jättemysig kväll i stallet, mamma och jag tog en promenad med båda hästarna och så pysslade vi om de länge efter det. Skönt för dem! Insåg dock att de är ofriserade som tusan, hehe, så det ska jag ta tag i under morgondagen tänkte jag. Klippa manar, (försöka) rycka Duchess man, klippa hovskägg, klippa svansarna, klippa pannlugg och sånt. Diana njuter vad man än gör med henne, hon till och med står och myser när man rycker manen, men Duchess är ju lite mer kräsen med sånt... Men får klippa och rycka snabbt så att hon inte hinner tröttna helt enkelt!
 
Annars så tog jag och mamma ett litet hästuppehåll mitt på dagen och mötte upp pappa för lunch på Erikslund. Skönt att få fräscha till sig lite och komma ifrån hästarna lite, sånt behövs ibland. Har haft en liten självförtroende-dipp idag, faktiskt. Är ju allmänt omotiverad till allt, vilket ni säkert förstått, men så är det ju även så att jag är en sån person som tänker massor. Och just nu snurrar tankarna ganska mycket kring mig och Diana. Jag följer många olika ryttare på Instagram, bloggar och så vidare och den här perioden verkar många passa på att träna, för det får man se mycket för tillfället. Jag hämtar massor med inspiration från andra men just denna period så blir jag så fruktansvärt osäker på min egen förmåga. Ni vet ju mina mål, jag vill så gärna ta mig upp i eliten och skulle göra vad som helst för det, men jag är så himla osäker för tillfället om jag har vad som krävs. Jag har en fin häst med potential om man lyckas förvalta henne på rätt sätt, vilket jag just nu inte är säker på att jag kommer att klara av. Man ska inte jämföra sig med andra, men klart att jag gör det. De flesta i min ålder rider så otroligt bra, vi har verkligen riktigt duktiga unga ryttare i Sverige. De har starka sitsar, inverkar väldigt bra och är otroligt säkra i det dem gör, jag, å andra sidan, är inte där än och det gör mig både frustrerad och osäker. Jag är en perfektionist ut i fingerspetsarna och jag vill vara bäst på allt jag gör, men samtidigt är jag otroligt självkritisk och pekar snabbt ut alla fel och brister med mig själv, vilket kan vara både en bra egenskap men samtidigt min sämsta. Men lite så känns det för tillfället, hur ska lilla jag kunna utveckla och, framför allt, utbilda min häst till den nivån jag vill vara på?
 
Vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägg, behövde bara få skriva av mig lite. Ska somna nu och drömma om att det där förbannade såret läkt och att jag och Diana dansar fram på tävlingsbanan, så kanske det känns lite bättre imorgon. Godnatt!
 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback