Stress att utvecklas

Jag har ju alltid varit ganska lättpåverkad utav andra, oroat mig över vad andra ska tycka och suttit en massa press på mig själv utifrån vad jag förväntat mig att andra ska förvänta sig av mig. Det har ju visat sig på tävlingarna, där har det låst sig, men aldrig någon annan stans, förrän numera. Jag följer ganska många på olika sociala medier, många duktiga ryttare från ponny-nivå till Grand Prix och de delar med sig av nästan allt. Fantastiska träningsvideos, tävlingsvideos, bild på bild med en blågul rosett och ett resultat över 70% och så vidare. Ja, sånt man brukar vilja dela med sig av, liksom. Och så har jag ju min lilla blogg, som har ett par besökare varje dag. Där jag delar med mig utav motgångar, medgångar, träningar, tävlingar, vardagen i stallet och så vidare, vilket jag gjort i över 5 (!!!) år.
 
MEN någonting har gått lite tokigt, skulle man kunna säga. Någonstans så har det motiverande blivit till en stor press. Och i sin tur har det stört mig i min egen träning. Jag brukar alltid motiveras och inspireras av mina vänners och andras framgångar. Gåshuden var ett faktum på EM och tårarna föll på SM, liksom. Men att se hur alla verkar avancera, hur de dansar fram på träningar och presterar hur bra som helst på tävlingar, det stressar mig lite. Stress över att vi borde vara lite bättre än vad vi är, tvivlar på om vi har det som krävs och om vi kommer att räcka till. Och så ser jag hur Diana dansar fram med både mamma och Elin och vill så gärna visa upp det, men lyckas inte riktigt få till det. Vi, tillsammans, har liksom svårt med LB-rörelser medan andra ekipage i "vår" ålder tränar på betydligt mycket svårare saker. Vi tappar självförtroendet och jag har en känsla av att ingen annan stöter på problem på det sättet vi gör.
 
Jag skulle ju kunna stänga ner bloggen, mina sociala medier och sluta följa alla dessa ryttare men det vill jag ju inte. Jag vill ju blogga för min egen skull, filma och fota för min egen skull och följa andra för att kunna ta del av massor med olika tips. Men jag har ju tappat det där med att göra någonting för min egen skull, utan gör det för att visa andra att "vi kan ju, visste". Så, en förändring måste ske och det ska göras NU. Fokusera om, koppla bort alla andra och träna för min egen skull och för att nå våra långsiktiga mål. Men hur gör man det? Hur gör man en sån förändring? Har ni några tips? 
 
Detta har ju stött bort lite av det roliga med ridsporten. Allt jag gjort har blivit "för seriöst" och jag har glömt bort att man måste ha roligt och då blir både jag och Diana omotiverade. Det låser sig och vi stampar på samma ställe som innan, utan lyckan och det roliga kan vi inte ta oss framåt. Och så är jag så rädd att lämna min comfort-zone, att låta allting falla isär för att det ska kunna byggas upp och våga göra saker o-perfekt. Det kommer att ta ett tag att ta oss ur vår svacka, absolut, men jag ska göra det. Ska hitta tillbaka till glädjen, hitta motivationen och ta ett djupt jäkla andetag. För jag vet ju, att när jag får koll på mig själv så kommer jag och Diana att blomma ut. För Diana har det där lilla extra och när jag får till det sitter jag på min drömhäst, vi behöver bara få ta allting i vår egen takt och det är ju vår plan, vår väldigt långsiktiga plan.
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback