Stress att utvecklas

Jag har ju alltid varit ganska lättpåverkad utav andra, oroat mig över vad andra ska tycka och suttit en massa press på mig själv utifrån vad jag förväntat mig att andra ska förvänta sig av mig. Det har ju visat sig på tävlingarna, där har det låst sig, men aldrig någon annan stans, förrän numera. Jag följer ganska många på olika sociala medier, många duktiga ryttare från ponny-nivå till Grand Prix och de delar med sig av nästan allt. Fantastiska träningsvideos, tävlingsvideos, bild på bild med en blågul rosett och ett resultat över 70% och så vidare. Ja, sånt man brukar vilja dela med sig av, liksom. Och så har jag ju min lilla blogg, som har ett par besökare varje dag. Där jag delar med mig utav motgångar, medgångar, träningar, tävlingar, vardagen i stallet och så vidare, vilket jag gjort i över 5 (!!!) år.
 
MEN någonting har gått lite tokigt, skulle man kunna säga. Någonstans så har det motiverande blivit till en stor press. Och i sin tur har det stört mig i min egen träning. Jag brukar alltid motiveras och inspireras av mina vänners och andras framgångar. Gåshuden var ett faktum på EM och tårarna föll på SM, liksom. Men att se hur alla verkar avancera, hur de dansar fram på träningar och presterar hur bra som helst på tävlingar, det stressar mig lite. Stress över att vi borde vara lite bättre än vad vi är, tvivlar på om vi har det som krävs och om vi kommer att räcka till. Och så ser jag hur Diana dansar fram med både mamma och Elin och vill så gärna visa upp det, men lyckas inte riktigt få till det. Vi, tillsammans, har liksom svårt med LB-rörelser medan andra ekipage i "vår" ålder tränar på betydligt mycket svårare saker. Vi tappar självförtroendet och jag har en känsla av att ingen annan stöter på problem på det sättet vi gör.
 
Jag skulle ju kunna stänga ner bloggen, mina sociala medier och sluta följa alla dessa ryttare men det vill jag ju inte. Jag vill ju blogga för min egen skull, filma och fota för min egen skull och följa andra för att kunna ta del av massor med olika tips. Men jag har ju tappat det där med att göra någonting för min egen skull, utan gör det för att visa andra att "vi kan ju, visste". Så, en förändring måste ske och det ska göras NU. Fokusera om, koppla bort alla andra och träna för min egen skull och för att nå våra långsiktiga mål. Men hur gör man det? Hur gör man en sån förändring? Har ni några tips? 
 
Detta har ju stött bort lite av det roliga med ridsporten. Allt jag gjort har blivit "för seriöst" och jag har glömt bort att man måste ha roligt och då blir både jag och Diana omotiverade. Det låser sig och vi stampar på samma ställe som innan, utan lyckan och det roliga kan vi inte ta oss framåt. Och så är jag så rädd att lämna min comfort-zone, att låta allting falla isär för att det ska kunna byggas upp och våga göra saker o-perfekt. Det kommer att ta ett tag att ta oss ur vår svacka, absolut, men jag ska göra det. Ska hitta tillbaka till glädjen, hitta motivationen och ta ett djupt jäkla andetag. För jag vet ju, att när jag får koll på mig själv så kommer jag och Diana att blomma ut. För Diana har det där lilla extra och när jag får till det sitter jag på min drömhäst, vi behöver bara få ta allting i vår egen takt och det är ju vår plan, vår väldigt långsiktiga plan.
 
 



Tur till ridhuset

Dagens träning med Diana gav blandade känslor, skulle man kunna säga. Skritten var superfin, kunde få henne i den lägre formen samt få henne att ta i ordentligt och verkligen skritta igenom hela kroppen. Testade lite vändningar och lite flytta undan också vilket gick jättebra! Traven var lite sådär att börja med, men släppte allt eftersom. Hyffsade övergångar, bra stöd i handen och Diana gick fram. Väldigt fin att trava av också! Galoppen var sådär, fick fram henne i den och Diana lackade inte ur en enda gång, men fick inte riktigt den känslan jag ville ha. Vill ha henne rund och att sprången känns runda, men tyckte det blev ganska platt idag tyvärr.
 
Var lite ledsen efteråt, måste jag ändå säga. Visst, det var tusen gånger bättre än nått pass denna månad, typ, men var liksom inte nöjd. Vet ju hur fin Diana kan vara och hur bra hon kan röra sig, så blir lite ledsen när jag inte kan ta fram det ur henne. Men mycket bättre än tidigare, absolut. Dock vill jag ge en stor stjärna till Diana som skött sig exemplariskt idag!! Gick snällt på transporten och skötte sig med bravur hela tiden vi var iväg :)
 
Note to self efter dagens pass; Mer tempoväxlingar! Våga ta stödet i handen, inte bara släppa det. Hela tiden checka av att jag inte klämmer för mycket, klämmande = irriterad Diana. Mer variation mellan rakt och böjt spår, blev lite för fast på volten idag.
 
 
Diana ♥



EM-veckan i Göteborg

måndagen anlände vi till Göteborg, någon gång på eftermiddagen. Åt lunch, hann se lite av para-dressyren, installerade oss i våra stugor och så såg vi på invigningen. Invigningen var väl inte sådär jättespeciell, tyckte jag. Roligt att se på men inte så mycket av sporten, så att säga. Kom hem sent och somnade på direkten, typ.
 
Tisdagen var vår första "jobbdag" och vi befann oss i stallet i Scandinavium strax innan 6-tiden på morgonen. Hela dagen spenderade vi med att mocka ur boxarna i stallarna där nere, tungt men det gick. Men trött var vi efteråt! Var en snabbis på mässan efteråt och köpte ett par benskydd.
 
Andra jobbdagen hade vi på onsdagen och det var en jätteroligt dag!! Vi började samma tid och då skulle kuskarna komma och vi skulle se till att de kunde installera sig, få ur sin packning och hitta sina boxar. Tungt och väldigt slitit att dra packningen fram och tillbaka, men väldigt roligt. Det var lite svårt att kommunicera med fransmän, tjeckier, belgare och så vidare men det funkade ändå och de var så himla trevliga allihopa! Stor eloge! Mot kvällen var vi in till mässan samt såg på Grand Prixen. Hann se Patrik, Carl, Edward, Cathrine, Sönke och Isabell och ja, snacka om häftigt!! Cathrine Dufour var den jag tyckte gjorde den bästa rundan, faktiskt. Älskar Cassidy, älskar Cathrines ridning och de två tillsammans är helt magiska. Och tänk vilken utveckling de gjort sedan OS, blir nästan bättre och bättre för varje tävling! 
 
Torsdagen jobbade vi på Heden i para-dressyrens stall. Tömde alla boxarna samt la in spånbalar till showhästarna som skulle komma på kvällen. Köpte min drömkavaj (!!!) efteråt, kommer bilder på den. Sååå fin är den! Jag tog en lugn kväll då de andra skulle till Liseberg, ganska så skönt ändå. Kollade på U25-klassen i repris och sov, hehe.
 
fredagen hade vi den roligaste jobbplatsen - i hoppstallarna!! Ganska häftigt ändå, att gå runt och lämna spånbalar och mocka containrar medan några av de bästa hopphästarna går förbi en. Dressyrstallet låg ju dessutom precis bredvid så hela dagen red det förbi världsstjärnor, snacka om att man blev lite starstrucked, haha. Var helt slut efteråt, men vi åkte in till Ullevi mot kvällen och tittade på hopp-finalen. Var så nervöst men också så mäktigt. När svenskarna red var det alldeles tyst inne i arenan och främst när Peder och Henrik kom i mål så lyftes taket, typ. Så coolt! Vi lyckades hoppa av spårvagnen på fel station på vägen hem och somnade runt 00.30...
 
Lördagen var en lång dag, då hade vi fått i uppdrag att vara på marathonet. Byggde fram staket runt "banan" och stod och såg till så att allt rullade på under dagen. Ganska lugnt var det. Men var så trött när vi kom hem efter fyra timmars sömn, så jag och mina rumskompisar sov ett par timmar efter att vi kom hem och så hade vi en supermysig kväll med massor av godis och pizza. Ett bra avslut!
 
söndagen åkte vi hem, så skönt! Skönt att få sova ordentligt, ta det lugnt och träffa hästarna, såklart. Men trots att det varit en ganska jobbig vecka så har den ändå varit rolig. Önskar att man kunde se såna tävlingar varje dag, snacka om att man blev motiverad! Och så himla roligt att Sverige höjt sig snäppet högre, både i hoppningen och dressyren. Dressyrlaget tog bronsmedaljen med laget och Therese Nilshagen red på över 80% i küren (wow) och hoppningen bjöd på en silvermedalj i lag och Peder och Allans fantastiska guld. Jag hann se hoppfinalen på SVT Play och grät från det att de gick i mål tills sändningen slutade. Så imponerande, inspirerande och bara helt fantastiskt!! Vilket ekipage, vilken häst och vilken ryttare. Och vem vet, nästa EM kanske dressyren har höjt sig till hoppningens nivå? 
 
 
Cathrine Dufour och Atterupgaards Cassidy.
 
 
Finaste kavajen!! Kommer bättre bilder.
 
 
Invigningen på måndagen.



Äntligen hemma

Herregud, vad det var skönt att komma hem igår! Men snacka om att veckan hade slitit på en. Slog på några poddar på vägen upp till Västerås och sov mig igenom fyra timmars tågresa, så hann jag sova en liten stund när vi mellanlandade hemma och somnade så fort jag la huvudet på kudden på kvällen. Var ju inte så roligt att vakna vid 6-tiden imorse, såklart, men skönt ändå. Följde med och tog utsläppet samt mockade, packade maten och fyllde hinkarna på morgonen och resten av dagen gick jag i skolan. Sista första dagen någonsin!!
 
Var med ut till stallet igår kväll och mamma tömkörde Diana, jag var alldeles för trött för att kunna leverera ett bra ridpass. Låter så töntigt att säga, men det går verkligen inte. Aja, Diana var superfin! Idag tog mamma Duchess på tömmen och jag hoppade upp på Diana, så red vi ut en sväng. Började med skrittjobb ute i skogen med klättring och därefter joggade jag Diana på gräsvägen. Diana var väldigt fin, kanske inte där jag strävar efter att ha henne, men en bra bit på vägen. Vi har ju haft en ganska rejäl svacka denna månad och det känns som att vi börjar ta oss ur den, sakta men säkert, så jag har sänkt kraven och vill bara få henne avspänd och glad. Och det lyckades jag med idag!! Imorgon ska vi iväg till ridhuset, tjoho, och jag ska försöka få lite hjälp av mamma :) 
 
Nu så ska jag ta en lugn kväll, himla skönt. Ska dock lägga mig ganska tidigt, behöver verkligen få sova ut. Upp tidigt imorgon för utsläppet och därefter blir det en fullspäckad dag! Har tur att vi fått kompledigt två dagar denna vecka, så imorgon ska jag ta tag i städningen av mitt rum samt hjälpa mamma lite här hemma och så ska vi ju iväg med Diana. Vi hörs!
 
 
 



5 år med min stjärna ♥

Idag är det en speciell dag, nämligen dagen jag och Duchess firar 5 år tillsammans! Herregud, har tiden verkligen gått så fort? Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det, hur våra vägar korsades och vilken resa vi fått vara med om. Från början kom jag från ridskolan och kunde ingenting, allra minst fatta galopp och rida henne i form, och varje tisdag satt jag och red på henne eftersom att ägaren behövde hjälp då hans tid inte räckte till två ponnyer vissa dagar. Ett halvår därefter påbörjade vi vår tävlingskarriär och vann en LB:1 på 71% och sommaren därefter fick jag henne. Och fem år därefter är hon fortfarande i min ägo, pigg som tusan och vi har starter upp till FEI på nationell nivå. Tänk om jag hade vetat det under provridningen för fem år sedan. Och ändå lite häftigt att jag fått växa upp med denna ponny. Från 13 års ålder till 18 år och flera år till, hoppas jag. Hon har funnits där genom alla stunder i mitt liv, när jag gråtit över att fått hjärtat krossat, när man bråkat med någon vän och andra stunder när livet känts sådär jättetungt. Då har hon alltid funnits där och tröstat, lyssnat och hjälpt på sina egna sätt.
 
Det ligger mycket blod, svett och tårar bakom denna resa. Med prestationsångest, rädsla för att rida henne och många pass som avslutats med gråtkalas. Men också så mycket glädje, skratt och så otroligt fina minnen. Hade aldrig velat haft någon annan eller gjort detta på något annat sätt. Jag är så glad över min fantastiska ponny! Och glad att familjen Magnusson gav mig chansen att få lära känna henne. Och, såklart, så otroligt glad för allt hon har gjort för mig, för verkligen allt har jag gjort för första gången med henne och allt jag kan har jag lärt mig av henne. Tack för allt du gjort och fortfarande gör för mig Duchess ♥
 
Gillar ni inte mycket bilder, scrolla förbi detta inlägg då. Tänkte försöka att inte ta alltför många bilder men det var, typ, omöjligt att välja!
 
 
Ett av våra första ridpass tillsammans, september 2012. Snacka om små!
 
 
Träning på GP-banan, juni 2013. 
 
 
Ett pass på stubben, september 2013.
 
 
Fotografering i augusti 2013.
 
 
Division 3 lagfinalen, 68% i LB:1 och individuell tredje plats, total andra plats med laget och seger med laget i omgången. 
 
 
Juli 2013, då var jag inte lika bra på att matcha outfits ;)
 
 
Vårt första ärevarv någonsin! 71% i LB:1 och en första plats.
 
 
Mars 2013.
 
 
Midsommar 2013.
 
 
Tredje plats i LB:1 2013.
 
 
Sommaren 2014.
 
 
April 2014.
 
 
Vintern 2014.
 
 
Sommaren 2014. En riktigt bra träning kommer jag ihåg! 
 
 
Vintern 2015.
 
 
Vintern 2014. 
 
 
Träning på stubben, september 2014.
 
 
Maj 2014.
 
 
Sommaren 2014.
 
 
Hästbadet, sommaren 2014.
 
 
Vinst i LB:1 på 71%, september 2014.
 
 
April 2015.
 
 
Juni 2015. Nog den finaste bilden jag har på henne ♥
 
 
Vintern 2015.
 
 
Sommaren 2015.
 
 
Nog en utav de finaste bilder jag har på oss två!
 
 
April 2015.
 
 
Februari 2015.
 
 
Juli 2015.
 
 
Februari 2016.
 
 
I höstas ♥
 
 
Våren 2016.
 
 
Tävling i mars 2016, 60% i LA:P1.
 
 
Augusti 2016.
 
 
DM 2016, individuell tredje plats samt andra plats i DM.
 
 
DM 2016.
 
 
Tävling i höstas. 66% i LA:2.
 
 
Vår senaste och sista tävling, FEI Lagtävlan i Täby ♥ 4 juni 2017.
 
 
Seger i KM 2015.
 
 
Vintern 2015.
 
Och avslutar med en bild på den som betytt mest för oss under dessa år, Elin! Som stöttat, peppat och tränat oss i flera år. Och fått stå ut med en förvirrad ryttare, en bulldozer till ponny och ett ekipage som nog gett henne ett par gråa hårstrån, hehe. Men som ändå kunnat hjälpt oss upp till nationell nivå, trots att jag aldrig gjort det förut och Duchess var 25 år. Tack bästa Elin för allt du gjort för oss ♥